Jag har varit med i media några gånger om min hypotyreos och min livsstilsförändring.
Expressen 2014-02-03
Hemmets Journal 2014-08-28
Jag fick diagnosen Hypotyreos i augusti -11. Det började med att jag slutade röka i januari och för att inte gå upp allt för mycket i vikt, eftersom jag kämpat så hårt med att gå ner redan, så ökade jag på träningsmängden. Trots detta så ökade jag i vikt hela våren, sakta men säkert så gick jag upp alla de där kilona som jag jobbat så hårt för att bli av med. Jag var trött och orkeslös. På jobbet kämpade jag för att hålla mig vaken, eftermiddagarna gick åt till att inte somna.
Det var fruktansvärt. Jag tränade och utbildade mig till T-Boxinstruktör. Jag var ändå osannolikt trött. Mitt mål var att klara träningen och det som rörde barnen och familjen men allt annat fick stå tillbaka. Jag kunde sitta en timme vid köksbordet och samla energi för att orka hänga en tvätt.
Jag fick ångest över allt som jag borde orka göra. Jag gjorde allt för att bli en hälsosammare människa men mådde bara sämre och sämre. Vi åkte utomlands i juni och jag var trött. Sov mycket och hade ingen energi.
I juli åkte vi till Öland för att hälsa på min syster. Min svåger hälsar på mig genom att säja att jag ser trött ut. Ja, jag är trött. Jag har sovit men skulle kunna sova hela dagarna. Vi badade och hade det bra. På eftermiddagarna smög jag undan och sov en stund.
När vi åkte bil så märkte jag att högerhanden domnade bort med jämna mellanrum, det var obehagligt och jag bestämde mig för att söka hjälp mot det när vi kommit hem.
I augusti så gick jag till vårdcentralen och sökte för den domnade handen och när läkaren frågar mig hur jag mår så bubblar allt ur mig. Hur trött jag är trots att jag slutat röka, äter bra och tränar minst 3-4 gånger i veckan. Och hur jag ökar i vikt.
Läkaren frågar om hon får ta lite prover på mig och jag får också en remiss till arbetsterapeuten för prova ut ett handledskydd som ska hjälpa mig, jag har visst karpaltunnelsyndrom.
Två dagar senare ringer hon. Mina hormonvärden är helt åt skogen. Hon är förundrad över att jag överhuvudtaget orkar jobba och ännu mer träna. Hela min ämnesomsättning står mer eller mindre still.
Min kropp har ballat ur.
Det blir medicinering omgående. Jag börjar äta Levaxin, det tar till november innan vi har hittat en dos som verkar funka och mina värden är normala. Men att tro att ämnesomsättningen funkar klockrent och att övervikten bara ska rasa av, det är naivt. Riktigt så enkelt är det inte. Inte för alla. En del har tur och en del har mindre tur. För mig börjar ännu en viktresa. Den pågår än.
Numera mår jag bra. Mina hormonvärden håller sig där de ska vara men jag får inget gratis. Inga kilon som rasar av precis. Jag får kämpa ganska hårt. Men jag älskar varenda minut av min träning och jag älskar att vara fylld av energi. När jag är trött så är jag trött av bra skäl och inte för att hela min kropp går på sparlåga.
Och förresten så har karpaltunnelsyndromet gett med sig också… tack vare träningen kanske?
Hej jag tror att du har sått ett frö i m ig nu ska jag ta tag i mina problem :har besvär med karpaltunnel sover med årtråser(handledskydd) har gått upp 3 kg på 4 veckor trots morgonpromenader i 45 min.Benen har krokodilskinn.Jag kommer att följa din blogg .Kram.
Hej Ulla!
Ja, det kan vara värt att kolla upp. Lycka till och vad roligt att du vill följa mig på bloggen.
kram!
Hej! Jag är ganska säker på att jag har hypotyreos (väntar på läkartid) då mitt THS-värde (?) låg på 4,9 vid ett blodprov som nyligen togs plus att jag har så många symptom som stämmer överens med hypotyreos. Det jag undrar nu över är om mina problem med höfter/höftböjare plus smärta i knä och benhinnor kan vara ett resultat av hypotyreosen? Vet du nåt om detta? Framförallt benhinnorna undrar jag över för det är de (och även knäna ibland) som gör att jag inte har kunnat springa på ca 12 år (är 27 nu). Det spelar ingen roll hur jag går tillväga eller vilka skor jag har – smärtan vill inte försvinna och kommer efter bara hundratalet meter när jag ska börja jogga. Har du någon erfarenhet av detta?
MVH/Marielle
Hej!
Jag har nog inget bra svar på din fråga, jag har lite värk i lederna ibland men så som du beskriver det har jag inte haft. Jag vet ju inte hur du lagt upp löpningen men benhinnorna tar tid att vänja och man får springa korta turer och helst inte på asfalt om man lätt får bekymmer. Om du gärna vill springa så prova trail, om du inte redan har gjort det. Det är mycket skonsammare än asfalt.
Hoppas att du får besked snart och kan börja medicinera. Hör av dig om du har fler frågor! Jag svarar gärna om jag kan.
Kram, Camilla
Hej!
Tack för ditt svar 🙂 Ok, va synd (eller, missförstå mig rätt, det är ju jättebra att du inte har haft mina problem men vill så gärna höra om folk som upplevt detsamma som jag!).
Jag har som sagt provat “allt”:
Gå ut långsamt – check
Gå ut ännu långsammare – check
Gå ut ÄNNU långsammare – check
Byta skor – check
Gjuta specialsulor – check
Massage och akupunktur – check
Olika underlag – check
Bara springa i uppförsbackar – check
Använda stödstrumpor – check
Stretcha – check
Ja, listan kan göras lång.. Ett önskescenario är att det nu beror på hypotyreosen och att problemen helt mirakulöst ska försvinna om/när jag får medicin för det, men självklart är jag inte så naiv. Har ju läst en massa om svårigheterna med att bli tagen på allvar inom vården (överlag, dessvärre – hypotyreos verkar dock vara extra “utsatt”) så vi får se om jag överhuvudtaget får den hjälp jag vill ha. Annars är planen att komma igång med träningen igen efter nyår och då verkligen ha ännu mer tålamod än jag redan haft med benhinnorna och höfterna och knäna.
Har du några tips på bra argument el dyl som har särskild genomslagskraft när jag besöker läkaren? 🙂
Kram/Marielle
Ah, jag förstår. Så tråkigt att du inte får det att funka. Men får du ont av all träning? Kan du cykla? Simma? Eller köra styrketräning istället? Kanske försöka hitta nån träningsform som inte gör ont att utföra liksom. När det gäller hypon så verkar det svåra vara när man har värden som är “ok” och precis på gränsen men man ändå inte mår bra. Då tycker sjukvården att man visst ska må bra… jag har haft “tur” mina värden var så kassa att det aldrig var nån tvekan. Så stå på dig bara! Håller tummarna för dig!