Ett tacktal

Om ämnet
Jag ska skriva ett tacktal. Det är veckans ämne i nätverket Svenska hälso- och träningsbloggar.
Jag funderade länge och väl på hur jag skulle skriva och vad vinkeln skulle kunna vara. Det är ju så mycket som jag är tacksam över när det gäller mitt träningsliv. Men det finns ju några personer som har större del i att jag kan träna som jag vill och nästan precis när jag vill, så jag väljer att uttrycka min tacksamhet till er i ett litet tacktal.

Min man
Henke, min klippa och man. Som ställer upp och följer med på tävlingar och som ser till att logistiken i hemmet flyter på. Vi gör det såklart tillsammans men utan hans stöd skulle det vara så mycket svårare att sticka ut på långturer till exempel eller överhuvudtaget få till den träning jag vill göra. Sen skjutsar han ju också när det behövs. Som när jag och Helena bestämde att vi skulle springa halvmaran på 21 km för nån månad sen. Så skjutsade han oss till Horrmund och vi sprang hem.
Tack för att du är du och att du finns där för mig.

Helena
Ja, utan dig hade jag nog knappast blivit nån löpare över huvud taget. Jag är så oändligt tacksam för att du frågade mig den där gången för ett par år sen, om jag ville följa med ut och springa. Din draghjälp och pepp har många gånger tagit mig igenom passen och det är så grymt roligt att åka iväg på tävlingar med dig. Tre halvmaror på träning, Två Lidingölopp 15 km, Tällbergsmilen och två Formtoppen har vi tagit oss igenom tillsammans och jag hoppas att det blir många många fler lopp. I vinter ska vi åka längdskidor tillsammans och nästa år ska vi ta oss an nya utmaningar.

Mig själv
Jag är också otroligt tacksam för min kropp. Jag skrev bland annat det här inlägget förra hösten, om hur fantastisk kroppen faktiskt är och vi borde vara bättre på att ta hand om den. Jag är så tacksam för mitt pannben, att jag är jäkligt envis och att jag faktiskt tog ett beslut för bara fem år sen, att jag skulle börja träna. Det var definitivt inget självklart beslut. Jag är stolt över mig själv.

Läs mer fina tacktal hos Clara och Victoria!

Jag och Helena i liften på väg till starten av vårt första Formtoppenlopp, 2013