Jag och Helena sprang elljusspåret, som var blött och tungt idag. Jag har nog nämnt i nåt inlägg tidigare att vårt elljusspår inte riktigt är anpassat för löpning tyvärr. Eller jag ska inte klaga, jag är inte aktiv medlem i vår idrottsförening och har heller inte försökt påverka det. Men det är bara en kort sträcka som egentligen är ok att springa på, sen är det väldigt smala stigar bitvis, väldigt blött (som i rena myrmarken och väldigt svårsprunget. Bitvis är det brett som på autobahn men underlaget lämnar en del att önska.
Men tillbaka till dagens tur. Vi gav oss iväg och jag kände direkt att idag blir det tungt, riktigt tungt. Jag är en hejjare på att leta orsaker så säkert berodde de tunga benen på födelsedagsfirandet igår med både tårta och vin. Eller så berodde det på att jag inte kände mig riktigt varm när vi började springa eller så hade jag för mycket kläder på mig. Eller så berodde det på att jag blev genomblöt i myrmarken. Eller så var det bara en sån dag helt enkelt.
Helena drog iväg före mig, jag orkade inte haka på utan sänkte istället tempot och försökte hitta nån slags rytm. Lyssnade på musik och försökte att inte känna efter hur trött jag faktiskt kände mig.
Nånstans runt tredje kilometern kände jag mig lite piggare. Släppte på benen i utförsbackarna och i en backe där det är en smal stig med högt gräs runt, så snubbar jag till. Jag hinner tänka att fan, nu kommer jag att ramla och ja, det kan man lugnt säja att jag gjorde. Jag kämpade för att hitta balansen men gjorde istället världens vurpa. Det kändes som att jag flög upp i luften och sen slog jag i högersidan hårt rakt ner i backen. Blev liggandes och rullade över på rygg och försökte känna efter hur det kändes. Revbenen och höger höft fick sig en rejäl smäll men jag tog mig upp igen och joggade sakta vidare. Fnissade lite inombords och var tacksam för att Helena var en bit före mig och inte såg min vurpa.
Resten av turen försökte jag hela tiden se vart jag satte fötterna och kunde inte slappna av riktigt. Benen fortsatte kännas tunga och jag insåg att det blir liksom inte bättre än så här idag. Det blev 12 oerhört tunga kilometer men det var också trail på blöt mark och i blöta skor. Så jag kanske är hård mot mig själv. Nästa gång kommer jag flyga fram utan att slå i backen.
