Långsamt långpass stod på träningsschemat idag när jag och Helena stack iväg. Idag valde vi att springa en del på byns elljusspår. Fast egentligen vet jag inte om man kan kalla det elljusspår, det funkar som det på vintern när det är draget längdspår där. Men nåt ordinärt löparspår är det inte. Men som träningsställe inför Lidingö funkar det ju perfekt. Även om det var väl blött och lite för högt gräs på många ställen för att det skulle kännas riktigt bra. Det märks att det är fler mtb-cyklister än löpare i byn. Men det är ett mjukt underlag att springa på och massor av fostrande backar!
Vi lunkade på i ett bra tempo, upp och ner i backarna och det kändes riktigt bra. Jag kanske skulle sippa champagne inför alla långpass!
Efter nästan 6 km kom vi till idrottsplatsen och därifrån sprang vi gamla banvallen hemåt. Rakt, ganska platt och grusunderlag. Och jag dog tråkdöden. Att springa trail är ju så fantastiskt mycket roligare även om det också är jobbigare. Då är man med i varje steg och hjärnan får jobba också, men när det är platt och rakt (och en sträcka jag sprungit tusen gånger) så är det helt enkelt väldigt mycket tråkigare. Mer trail vill jag ha!
Vi fick ihop nästan 12 km i ett soligt härligt väder!
