Tankar på löpbandet

Precis som väderprognosen utlovat så blev det snö idag, och blåst. Jag drog upp på gymmet på förmiddagen för att köra ett av veckans cardiopass. Det var fullt på gymmet men jag hade tur och fick ett löpband. Jag satte på podden Löparsnack och premiäravsnittet i mina lurar och började springa. Jag kan inte hjälpa det men jag tycker att det är riktigt tråkigt att springa på löpband, det är bara för att det hjälper mig framåt i min utveckling som jag gör det. Jag behöver hålla i löpningen hela vintern och får blanda inne med utepass. Att lyssna på podd hjälper mig i alla fall att hålla tristessen borta lite och de pratade mycket om det här med att våga släppa på prestationen ibland. Att man springer bara för att springa och tänker hur länge man springer istället för hur fort man springer. Jag gillar ju att springa långt och långsamt men jag ska inte sticka under stol med att jag ändå tänker tider, långsamt behöver ju inte betyda supersakta liksom. Jag jämför mig inte så mycket med andra men med mig själv. Jag vill ju ändå inte vara den som springer långsammast, även om jag vet att jag inte är det.
Så ja, lite prestationsångest kanske jag ändå har. Idag sprang jag mina 8 km långsamt, med tanken att det viktiga är att jag håller ut. Inte hur fort det går. Fast jag avslutade med lite snabba intervaller. Bara för att få bort tristesskänslan ur kroppen och avsluta med en känsla av att vara snabb, stark och lätt och ett jäkla hårt pannben!