En uppdaterad version av det här inlägget finns på min nya blogg.
Om att älska choklad och förändra livet

Jag tänker mycket på att de förändringar jag gör och gjort under några års tid, att det är led och steg i min livsstilsförändring.
Tvärt emot vad många tror, så gillar jag fortfarande att ligga i soffan och äta choklad, men jag har också insett att jag inte vill leva utan utmaningar och att livet blev så mycket roligare när jag upptäckte vad mycket gott träningen tillför i mitt liv.
Och jag vill aldrig gå tillbaka till hur livet var då.

Så när du ser mig komma joggandes och svetten sprutar, eller på cykeln kämpandes uppför en backe eller kanske när jag stånkande och stönande drar upp en tung skivstång från marken, så är det så att jag faktiskt tycker att det är roligt och att jag gör det för att jag gillar det!

Men det är viktigt att mina förändringar, så långt det är möjligt, är såna som jag ska kunna leva med hela mitt liv.
Inte en förändring som att jag tar bort sockret under en period, även om jag gör det också i perioder, utan att jag varje vecka planerar min träning och lägger upp mål med den, och att jag hela tiden har en tanke med vad jag äter.

Min kropp är redan lite sänkt med tanke på min hypotyreos och bara det gör att jag jobbar lite i motvind med tanke på vikten.
Jag har en långsam ämnesomsättning och jag har extremt lätt att lägga på mig vikt. Så är det bara, det är det jag har att förhålla mig till.
Fast självklart är det så att smal inte är det detsamma som hälsosam och vikten är inte allt.

Under vissa perioder fokuserar jag hårdare på både träningen och maten och under andra perioder saktar jag farten. Men jag har kommit så långt att min förändring är hållbar. Hänger ni med?
Jag slutar inte träna under långa perioder, jag överäter inte under långa perioder och med långa perioder menar jag månadsvis, inte bara nån vecka över jul och nyår.
Förr kunde jag viktväkta i tre månader för att sen falla tillbaka i gamla vanor i sex månader.
Jag drack Cambridgeshakes i sju veckor och rasade 11 kg. När kuren var slut föll jag tillbaka igen och gick upp vartenda kilo och lite till.
Det blev så för att jag inte hade nån plan, jag hade inte förstått att jag måste göra långsamma förändringar för att kunna hålla dem.
Jag föll för qucikfixen, precis som så många andra.
Det finns ingen quickfix och ingen genväg till en stark och välmående kropp och själ.
Inga shakes, ingen banandiet, ingen diet alls kommer hjälpa, utan allt kommer sakta leda tillbaka till övervikt om inte man gör en bestående förändring av livsstilen och om man inte har en plan för hur man vill leva sitt liv.

Den livsstilen som ledde till övervikten kan man aldrig gå tillbaka till. För även om jag har långsam ämnesomsättning i och med min hypotyreos, så är det såklart inte enda anledningen till min övervikt.