Jag funderar en del på det här med siffrorna som vågen visar, vad det är som gör att de är och känns så viktiga för oss.
Det gör mig lite frustrerad men också nyfiken.
Varför är siffran viktigare än känslan man har?
Min toppnotering 120+ säjer ju en hel del även om siffran inte är exakt. Men det var mycket vikt att bära omkring på och att dessutom vara olycklig och otränad var väldigt jobbigt.
Jag gillar inte att prata om min högsta vikt, jag skäms för att jag lät det gå så långt, att jag skyllde på min sjukdom hypotyreos.
Det är klart att sjukdomen sinkat mig och gör att den gör att det tar längre tid, men jag har också visat mig själv att jag kan jag gå ner i vikt och att jag kan bygga muskler.
Men jag har också extremt lätt för att gå upp i vikt, en kombination av min hypotyreos och av många års jojobantande tror jag.
Men jag jobbar på att ändå vara i bra form, jag är stolt över mig själv och ju längre resan går, desto mindre roll spelar siffran på vågen.
Och jag tänker också att jag kanske kan inspirera någon annan att förstå att det inte är fel att det får ta sin tid.
Även om jag också förstått att jag provocerar några, men där tänker jag helt enkelt att man faktiskt inte behöver läsa min blogg, följa mig på Facebook eller Instagram för den delen.
Men varför vill vi veta vad andra väger? Och varför vill vi tillbaka till en vikt som vi tror att passar oss, bara för att den gjorde det för 10 år sen?
En av anledningarna till att vi vill veta vad andra människor väger är att vi vill kunna jämföra.
Men vi jämför en spegelbild som inte säjer något om hur vi mår på insidan och hur mycket muskelmassa eller fettmassa som vi har på kroppen.
Vi skriver in vår vikt i en BMI-tabell och mår dåligt när den säjer att vi är överviktiga eller kanske till och med feta. Men det är samma här, vi tittar inte på kroppen, på hur vi egentligen ser ut.
Hur ofta har vi inte en bra känsla i kroppen och när vi ställer oss på vågen och tittar ner, så försvinner känslan för att vågen inte motsvarar vår känsla?
Människor kan också vara hur smala som helst men också vara hur ohälsosamma som helst. Idag finns det forskning som visar att många är smalfeta. Det vill säja, smala men feta inuti och helt utan muskler.
Smal är inte detsamma som hälsosam.
Jag är fortfarande för tung men som har en kropp som blir allt muskulösare och starkare, men är jag ohälsosam?
Nej, jag är hälsosam men visst är det så att jag väger för mycket och ändå behöver gå ner i vikt också.
Jag har väldigt svårt att sätta ett viktmål som det stora målet för min egen viktresa.
Och är det viktigt hur många kilon exakt jag gått ner?
Och hur många till jag borde gå ner?
Eller är det viktiga hur jag mår och hur kroppen mår?
För det viktigaste för mig, att jag klarar de mål jag sätter upp.
Hälsa sitter inte enbart i vikten.
Jag tänker så här:
Jag behöver inte längre köpa kläder i affärernas “stora storlekar-avdelning”
Jag är stark
Jag är uthållig
Jag är stolt över min förändring av mitt liv
Jag mår bra
Jag kommer aldrig att sluta träna