Våga utmana dig själv
Hitta din grej
Skit i vad andra tycker och säjer
Ha jäkligt roligt
#throwbackthursday
Posten är taggad utmaningar
Vansbro halvsim 2014
Liten rapport från dagens utmaning då.
När vi kom fram till Vansbro så gick vi direkt till målområdet, där också startkuverten fanns att hämta. Vi kikade lite snabbt i Intersports tält på neoprenvantar och strumpor, såna som man kan simma med. Men det var galet med folk och de var också rätt dyra. Vi bestämde oss snabbt för att vi skulle fixa simningen utan dem. Vi såg oss omkring och kikade till målet lite. Skapa målbild liksom.
Sen promenerade vi bort till starten, 1,5 km som kändes längre. Vi såg simmare som startat i startgrupperna innan vår. Väl framme så bytte vi om till våtdräkterna. Och våra vackra gula badmössor. Vi hade en plan att ta kort på oss tillsammans i våra gula mössor men tiden rann iväg och vi hann inte med det. Jag smörjde ben och armar med vaselin. Sen lämna väskorna och skynda till starten. Vi gick i vattnet sist i vår startgrupp, tiden startar när man passerar startfållan och sen var det bara att gå i det kalla vattnet. Vi gick i långsamt för att vänja kroppen och sen började vi simma. Vi hejade på flera funktionärer, både från Sälen, Lima och Rörbäcksnäs. Roligt att se folk man känner! Det var väldigt kallt. 13 grader typ. Händer och fötter blev snabbt kalla men jag rörde på dem och efter ett tag så gick det bättre. Man simmar först 500 meter i Vanån, det är medströms och går ganska fort. Sen vänder man upp i Västerdalälven sista kilometern och där blev det både kallare och mer strömt. Vi försökte hålla oss nära bryggan för där är det minst strömt men det var mycket folk och trångt. Det blev en del kryssande mellan folk och det gick åt en del energi åt det. Sista biten var tårna så kalla att jag undrade hur det skulle bli att stå på fötterna när jag gick i mål.. Efter 49 minuter så gick vi i mål, vi hade räknat på en tid mellan 45-50 minuter och med tanke på kylan och trängseln så är jag nöjd med min tid. Jag hade kunnat pressa den lite om det inte varit så kallt. Efter målgång fick vi medalj, drack varm saft, duschade och fick mat.
Vilken härlig dag det blev! Vansbro bjöd på strålande sol, skön sommarvärme, glad publik och ett trevligt arrangemang.
Det blir nog fler turer till Vansbro 🙂
Förberedelser för Vansbrosimningen
Man kan ju lugnt säja att vädergudarna inte är med oss som ska simma Vansbrosimningen nästa vecka. Idag visar visserligen yr.no 22-23 grader från och med onsdag så förhoppningsvis hinner temperaturen i vattnet gå upp nån grad.
Just nu är vattentempen 13,4. Det känns väldigt väldigt kallt.
Jag har googlat lite på hur andra förberett sig inför den här utmaningen, som i sig nog ändå är den “enklaste” av Klassikerloppen men jag vågar inte riktigt tänka så heller just nu.
Jag har inga problem med att simma, har bra kondition och är stark i kroppen, så rent fysiskt ska det inte vara några problem. Jag har inte tränat i svart vatten men badade alltid i svart vatten när jag var yngre. Så det oroar mig inte heller. Jag skulle dock ha behövt gå i öppet vatten med våtdräkten på och simmat en stund för att känna hur det känns, innan det är dags. Doppet i poolen räknas liksom inte. Men här i Sälen är det 7 grader varmt och regnar. Jag vågar inte ens tänka på vad det är för grader i älven här, 10 kanske, på sin höjd. Men jag ska ju åka till mamma några dagar och tänker att jag packar med mig våtdräkten. Det ska ju bli varmare i mitten av veckan.
Sen får jag nog ta med vaselin också eller ullfett om jag får tag i det, det kan man smörja armar och ben (jag har ju en kort våtdräkt) med.
Det kommer att bli en utmaning, men det ska bli så kul!
Victorialoppet
Nu har jag anmält mig till Victorialoppet i Borgholm! Loppet är 9 km och går av stapeln 15 juli. Det ska bli skoj! Öland och Borgholm är fantastiskt vackert och ett av mina favoritställen på jorden. Jag tycker fortfarande att min syster flyttade på tok för långt bort men det var väl tur ändå att hon valde en så vacker plats.
Dag 6 – vårens stora utmaning som blev utmaning med stort U
Idag var det dags att checka av vårens stora utmaning, den som vi tränat för och sett fram emot. Vi skulle springa 21 km. Jag, Helena och några kompisar. Henke, Casper och en kille till cyklade.
Första sex km utan problem. Bra tempo och ganska lugnt. Hade koll på andning och hållning. Fokus på att hålla ner farten när man ska orka länge. Mellan 6 och 12 km fick jag kämpa rätt hårt med stumma ben och värmen som gassade. Slog vatten över huvudet och försökte dricka regelbundet. Sprang på, ena foten framför den andra. Gick och sen sprang igen. Svårt underlag med allt från stora stenar till mjuk sand. Jobbigt, tänkte tanken att ge upp flera gånger. Vid 12 km hade vi vätskekontroll. Fyllde på med vatten, en banan och en halv proteinbar, lite russin. En mugg vatten över skallen och fyllde på vätskebältet.
Resten av sträckan var asfalt. Hårt men jag gillar det för att det är lättsprunget. Det rullade på helt ok till kilometer 17 ungefär. Där sprang jag visst rakt in i en vägg, eller nåt. Jag översköljdes av hungerkänslor och här talar vi inte om att det hade varit gott med nåt att äta utan mer GE MIG MAT-känsla! Bor det nån här som jag känner som kan ge mig en banan eller nåt…eller ska jag ringa min man och be honom komma. Jag kände mig helt tom, helt energilös och varm på gränsen till överhettad. Och lite sur såklart.
Jag åt en bra frukost. Åt lite mer i går än tidigare i veckan för att ladda upp extra, men säkert var det här en reaktion på att jag går på en kontrollerad kost och kaloriintag.
Men, jag kämpade på. Sprang lite och gick lite. Sprang lite och gick lite till. Ont i magen och ingen ork. När jag passerade 21 km stängde jag av runkeepern och tänkte mest på att jag måste ha nåt att äta. Ingen direkt lyckokänsla men jag gav aldrig upp.
Men orken är slut på riktigt när jag inte ens orkar gå hem utan jag liftade faktiskt. Tack Mona för skjutsen.
Väl hemma försökte jag få i mig en macka, den växte i munnen och tog en halvtimme att få ner. Två glas saft, två resorb, ett glas mjölk, en proteinshake. Bara tanken på mat fick mig att kväljas. Tog en dusch, på med kläder och ner i sängen under täcket. Frös så jag skakade. Vilade ett par timmar och sen kom Helena och efter ett par koppar kaffe och en halv proteinbar började jag må som folk igen. Vi grillade till middag och trots ingen matlust så åt jag ordentligt och jag ska försöka få i mig ett mellanmål innan jag går och lägger mig. Jag brände 3100 kcl på turen idag. Det kostar att hålla en tung kropp i rörelse i flera timmar. Nu är benen trötta och lite stela men jag har inte ont.
Nästa gång, för det blir med all säkerhet fler gånger, ska jag ha med mig mer att äta. Jag
ska inte utsätta mig för fler motorstopp.
Nästa gång blir tiden bättre. Men hade jag inte fått just motorstopp så hade nog tiden varit 10 minuter bättre.
Men jag har ett jäkla hårt pannben och det visade jag igen idag. Jag skulle ta mig runt och det gjorde jag.
Otroligt tacksam för Helena, den bästa springkompis man kan tänka sig. Tack för peppbilden ♥
Det blev ett Sälenvarv istället för Göteborgsvarvet. Nästa år kör vi igen.
Fast jag kommer ge mig ut på många långa turer innan dess.
