Träningskläder jag minns…. Oj, vad svårt! Jag har ju inte varit någon tränande person så länge så det där med träningskläder är inte något jag har ägt sen barnsben. Men jag minns väl när jag för första gången köpte ett par träningstights. Jag hade tränat ett tag, i tunna mysbyxor. För att jag trodde att det var det enda jag kunde ha eller få på mig rättare sagt. Och ju större desto mer dolde de, trodde jag. Men det var varmt att träna i bomull, jag svettades floder och började titta på vad andra hade på sig.

De flesta runt mig var smala och hade på sig tajta tröjor eller linnen och tights. Att jag skulle sätta på mig en tajt tröja fanns inte i min värld men däremot ett par tights, det ville jag ha. Jag beställde på nätet, för då kunde jag prova hemma och skicka tillbaka om de inte passade. Men de passade. Det var ett par helsvarta Nike och jag älskade dem. Jag kände mig fin i dem! Och stark!  Jag köpte faktiskt ett linne också, i plussize som inte var tight. Helt plötsligt vad jag ägare av träningskläder och jag började se på mig själv som en tränande person. Vilket framsteg och boost för mitt självförtroende!

Idag äger jag en massa träningskläder. Flera snygga tights och linnen. Och skor förstås. Man kan aldrig få för mycket träningskläder.

Mina första löparskor. Ett par Nike. Älsk på dem.

Det här inlägget ingår i utmaningen ”30 dagar i juni” som är skapat av Sofia på Uppochhoppa.se och ämnena som kommer att dyka upp kan du läsa om HÄR.