För tjock för att gå på gymmet
Idag läste jag Tuss inlägg om Dubbelbestraffningen på gymmet , som också har uppmärksammats i Expressen och artikeln heter “Therese om hur överviktiga mobbas på gymmet. Och vet ni, jag blev så jäkla förbannad, och blev bara tvungen att skriva av mig lite.
Jag blev faktiskt så där förbannad att jag nästan började skaka. Hur i hela friden är det möjligt att människor blir mobbade, uttittade och snackade bakom ryggen på, för att man VÄLJER att ta hand om sig själv och sin hälsa.
En del citat är väldigt grova.
”Hatar subbor på gymmet som ska ta upp plats på löpbanden fast de inte ens springer sig svettiga. Spring eller kliv av fetton!!!”
”Jag reagerade faktiskt på det här senast jag var på gymmet. Jag brukar normalt sätt ha svårt med tjockisar på stan. Drar alltid nån kommentar om att dom borde gå istället för att ta bussen och att sådanna karaktärslösa människor inte ska få skaffa barn osv. Jag tycker att fetma endast beror på lathet, vill man göra nåt åt det så kan man det, såvida man inte är väldigt svag mentalt.”
”Veckans hetaste fråga: hur många tjockisar kommer kravla sig till gymmet till följd av sitt nyårslöfte?”
Läs hela inlägget HÄR.
Jag får nästan lust att hämnas. Som att det inte är så himla roligt att se grabbar med stora biceps och spinkiga ben gå omkring och sprätta framför speglarna på gymmet. Eller se de tunna brudarna utan en enda muskel chatta på mobilen samtidigt som de tar en liten svängom på en crosstrainer. Men jag är ju inte typen som hämnas.(Förtydligande: sista stycket kan tolkas som jag att jag visst hämnas lite 😉 och ja, det gör jag kanske eller så ironiserar jag lite. Tolkningen av det skrivna ordet är fri)
Jag har kanske haft tur, jag har aldrig upplevt det här. Och är det nån som sagt nåt bakom min rygg, så är det deras problem. Eller jo, jag har faktiskt varit med om en grej som instruktör – ni vet, jag är ju den där överviktiga instruktören.
En deltagare frågar i receptionen på gymmet vem som ska hålla i passet. Jag står där och byter batterier i min mic och svarar henne att det ska jag göra. Hon synar mig ingående uppifrån och ner och visst såg jag att det inte var nån trevlig blick. Men jag ler glatt och säjer att hon är välkommen in i salen! Jag lovar dig att hon var helt slut när hon lämnade mitt core-pass. Jag log mot henne hela passet och kanske gav jag lite färre lättare alternativ just det passet. Hon kämpade hårt men attans, den där överviktiga instruktören? Hon var inte bara en glad person, hon var jäkligt stark också. Som alltid, skenet kan bedra. Ingen vet någons historia genom att bara se på en person. Döm inte. Nästa gång kanske det är din tur att bli dömd.
Jag kommer ALDRIG att be om ursäkt för att jag är en tränande person med överviktsproblematik. Jag är stark, stolt och jävligt nöjd med alla utmaningar som jag klarat av!
Det kan aldrig någon ta ifrån mig och det ska heller ingen ta ifrån DIG.
Jag säjer det igen. Ingen är för tjock för att gå på gymmet!
Var STARK, STOLT och RAKRYGGAD när du tar plats i gymmet! Du är värd att vara där!
Nu ska jag byta om och åka och träna.