Idag var det dags för veckans långpass och målet var att springa så långsamt som möjligt, så att jag skulle orka springa hela tiden utan att stanna, och jag skulle springa i 70 minuter. Jag stack iväg hemifrån, i strålande sol och +10 grader. Det känns i luften att det ligger snö kvar på fjället och på enstaka ställen nere i byn, det tar ner temperaturen lite och gör det lite kyligt. Men ändå var det perfekt springtemperatur. Jag drog iväg mot gamla banvallen och sprang i långsamt tempo söderut. Det kändes hur bra som helst. Inte särskilt ansträngande och hade jag haft någon med mig hade jag kunnat prata utan större problem. Söderut är det svagt uppför och det är ganska skönt att veta att när man vänder om hemåt så får man lite lätt lutning neråt. Jag stannade en gång för att fixa med Spotify men annars rullade jag på i mitt lugna tempo. Det enda jag egentligen kände var lite träningsvärk i överkroppen från igår, i axlar och övre delen av ryggen. Men benen var pigga och fräscha. När jag kom hem hade jag sprungit ganska exakt 70 minuter och fått ihop nästan 9 km. Farten var exakt densamma som förra veckans långpass. Jag känner mig nöjd, jag har inte ont nånstans och jag hade orkat hålla på en bra stund till. Lidingö 15 km väntar i höst och kanske kanske ska jag slå till på en halvmara också..
Nästa helg är jag bortrest men planen är att nästa långpass blir på 85-90 minuter och på söndagen när jag kommer hem eller möjligtvis på måndagen.
Eftermiddagen har jag tillbringat i lugn och ro hemma, suttit ute i solen en stund och läst och sett på livesändningen från Wings for life world run, som idag går från Kalmar över till Öland. En välgörenhetstävling där det går ut på att man springer så långt man hinner, tills mållinjen (i form av bilar) kommer ikapp dig. Ett kul koncept och det har varit superfint väder också. Jag är otroligt sugen på att åka ner och springa nästa år! 
Detta är ett inlägg i utmaningen #blogg100 dvs att blogga en gång om dagen i hundra dagar på raken.