Söndag idag och dags för veckans långa springtur. Idag var det dags för 12 km och efter lite spånande och funderande på hur jag skulle lägga upp min tur, så erbjöd sig min man att helt enkelt skjutsa mig 12 km söderut så kunde jag springa hem sen.
När vi åkte hemifrån var det 17 grader, mulet och vindstilla. Helt perfekt för en springtur tänkte jag. Väl framme vid min startplats och jag hade börjat springa så kände jag mig rätt seg i benen och gjorde vad jag kunde för att inte börja fundera på vilket tempo jag höll. Långpasset ska gå sakta, det är enligt min plan men ändå, när det går segt så har jag så lätt för att falla tillbaka på negativa tankar och tänker att jag springer långsammare än en sköldpadda. Fast jag vet ju att det gör jag inte och det spelar egentligen ingen roll heller, det viktiga är att jag gör det jag gillar och de här passen gör jag för att jag ska bli uthålligare. Men det är inte lätt det där med hjärnspöken.
Jag blev kissnödig efter ett par kilometer och blev tvungen ta en tur in i skogen men sen rullade det på helt ok. Men det blev varmare och varmare och solen låg på i ryggen på mig. Jag hade vätskebälte med mig och fyllde på lite varje kilometer. När jag kom upp på gamla banvallen så blötte jag kepsen och sköljde av mig i flera bäckar. Sen växlade jag mellan vägen, dvs asfalt och banvallen, dvs grusväg hela vägen hem. Det är fördelen när de går parallellt med varandra och det finns flera ställen där man kan komma mellan.
Det var trötta och lite sega ben idag och den där ljudboken som jag lyssnade på, undrar vad den egentligen handlade om? Får hitta nåt bättre att lyssna på till nästa gång.
Har du kanske nåt bra ljudbokstips till mig? Gärna deckare eller chiclit. Nåt som är så där rasande bra att man fångas direkt!
Men även om jag inte kände mig helt på topp idag så fick jag ändå njuta av sommarvärme och jag är glad att min kropp ändå gör det jag vill att den ska göra. Min springtur på 12 km är ändå en bra långtur tycker jag och inget att fnysa åt.
