Återigen då, jag har ju inte varit en träningsperson i så många år så det där med sporter som jag har utövat är väldigt begränsat. Med utövat så tänker jag att det är något som man har gjort flera gånger och då kanske inte bara på skolgympan, för där provade man väl det mesta några gånger.
Under min uppväxt så var det egentligen bara slalom som jag ägnade mig åt. Jag började som 6-7-åring och höll på till tonåren. Jag red lite grand under en period och gjorde väl en och annan tur på längdskidor, även om det inte var något som jag uppskattade då. När jag var 18 satte en bilolycka stopp för allting för en lång tid framöver. Jag krossade mitt vänstra knä.
När barnen kom och Tova var 3 år då började vi åka slalom med dem och under några år vad det egentligen den enda sport (och träning) som jag utövade. Jag hade opererat knät flera gånger och ville så gärna tillbaka på skidorna.
När jag nu sitter och funderar över hur lite träning som funnits i mitt liv så är det ju egentligen helt otroligt att jag inte kan tänka mig ett liv utan träning idag. Min pappa tränade en del när jag var liten men annars har det inte varit nån som tränat i min familj.
Jag spelade inte fotboll, basket, innebandy eller några såna sporter. En del kan såklart förklaras av att jag bodde på landsbygden. I den by som jag bodde under 10 år av mina barndomsår så fanns inte en enda organiserad sport. Så även om jag hade velat så hade det inte funnits.
Det var heller inte så vanligt att de vuxna tränade då. Inte alls på samma sätt som det är idag. Idag är det bättre.
Utförsåkning, så fantastiskt härligt att göra tillsammans med barnen!
0