Om att kunna äta precis vad man vill

En sak som många överviktiga funderar över, är att man tycker att det verkar som att smala/normalviktiga människor kan äta vad de vill och när de vill. Så har jag också tänkt, många gånger. Lite grand att livet är orättvist och att det hade varit toppen om även jag varit en sån som kan äta vad som helst (fast de flesta kan inte det, vi bara tror det).  De tar en bulle till kaffet på jobbet eller en tårtbit på fredagsfikat. Köper en stor påse chips på affären på lördagen eller äter flottiga pommes på McDonalds. Men de går minsann inte upp ett endaste litet gram.

Fast det vi inte vet, är om den där bullen som kollegan just åt, är det enda “onyttiga” som hon/han äter den här dagen eller tom den här veckan. Kanske tränar den här personen regelbundet, vilket faktiskt om man inte har viktproblem, ändå skapar ett visst utrymme i kosten.
Jag tror att den stora skillnaden är att normalviktiga människor (inte alla såklart)  har ett mer okomplicerat förhållande till mat och sötsaker, än vi som är överviktiga. Man tar kakan till kaffet och sen är det inte mer med det. Man tänker inte att nu kan jag släppa alla spärrar och äta allt onyttigt som dyker upp i min väg. Jag tror att vi är många som tänker “äh, nu tog jag den där bullen.. då är allt förstört och jag kan lika gärna äta upp chipspåsen som är kvar sen i lördags”. Jag vet att i alla fall jag har tänkt så. Många många gånger.Visst finns det sjukdomar som gör att man blir överviktig men jag tror ändå att nästan alla som är överviktiga har ätit upp sig ett antal kilon. Jag har hypotyreos, det gör min ämnesomsättning långsam. Men jag var ju inte direkt smal innan jag fick sjukdomen. Nä, jag har allt känsloätit upp mig en massa kilon. Det är bara att erkänna.

Sen måste man komma ihåg att smal/normalviktig (jäkligt konstiga begrepp det där) inte är detsamma som sund och hälsosam.