När man är motionär

Jag tränar ganska mycket men jag är en motionär, en glad motionär med drömmar och visioner. Men skillnaden mellan motionär och elit är milsvid och det är viktigt att komma ihåg det. Man pratar mycket om att många motionärer tränar som om de vore elit. Det är tokigt så klart, för en elitsatsande person har massor av tid och uppbackning runt sin satsning. En motionär får planera in sin träning tillsammans med jobb, familj och alla andra sysslor som också måste göras.

Det bästa med att vara motionär måste ju vara att man kan göra lite som man vill. Även om man har ett mål med träningen. Jag skippade träningsupplägget som egentligen var för dagen och körde en hittepå.
För att jag hade lust och för att det inte spelar så stor roll. Alternativet fortfarande kommer att hjälpa mig till målet. Istället för 10×70 sekunders intervaller valde jag 4 km löpning runt broarna i byn. Jag sprang hela vägen, stannade inte en enda gång och gjorde också den snabbaste tiden i år på den rundan. När jag kom hem så körde jag 10 snabba intervaller i backen innan jag joggade ett par minuter och sen avslutade med lite rörlighet.

Så trots att träningslusten var mindre än vanligt idag så fick jag till ett bra pass. Ett pass som kommer att hjälpa mig ett steg närmare målet på Lidingöloppet.