Efter min lilla motivationsdipp dagarna efter Lidingöloppet så känns det bättre och bättre för varje dag som går. Jag är helt övertygad om att enda sättet för mig att nå en lite hälsosammare vikt är att hålla ut och fortsätta göra det här till mitt livs projekt. Det vill säja, våga låta det ta sin tid. Vad har jag bråttom till? Jag har lovat mig själv att jag aldrig mer ska banta eller gå på nån svältdiet som bara sätter min kropp ur funktion. Jag trivs rätt bra med mig själv, är stolt och glad över min starka kropp men den ska hålla i många år till och därför vill jag droppa några kilon till för att inte slita så hårt på kroppen när jag gör alla roliga saker. Den här veckan har jag fått tre nya styrketräningspass från min coach och ikväll kör jag det första. Bara det att få nya pass hela tiden är en motivationshöjare! Att planera maten och längta efter middagen varje dag, gör det också enklare att låta bli att stoppa struntsaker i munnen.
Lite planering är A och O. Lätt värt det.
Bilder är också motivationshöjade. Det gör lite ont varje gång jag ser de gamla bilderna men jag har gjort och gör fortfarande ett jäkla bra jobb.
No Pings Yet