Med rastlösheten krypandes i kroppen så trotsade jag kylan och stack ut. På grund av kylan (-14) så var planen en kort tur på tre-fyra km. Det kändes riktigt kallt första två kilometrarna, vägen var backig och benen tunga. Jag drog upp buffen över näsan och munnen för att värma luften lite. Men ju varmare jag blev i kroppen, desto lättare kändes det. Långsamt men jämt tempo i 8 km blev det till slut och det kändes superbra. Härlig natur, solen och snö på vägen. Jag hade lätt kunnat fortsätta en lång stund till. Underbar känsla!
God fortsättning!
Vackra bilder! Jättehärligt och inspirerande, själv har man varit en riktig slö-hög idag, men med djur går allt lättare med 🙂
Skönt med slödagar också! 😊