Helena och jag har tagit årets första riktiga springtur ute! Jag har gått och varit lite spänd för hur det skulle kännas. Om jag skulle orka hänga med Helena, jag har ju inte sprungit regelbundet direkt de sista månaderna. Men det gick över förväntan! Vi gick en stund först så vi blev lite varma och sen sprang vi. Vi sprang i fem minuters intervaller, som jag kände mig högst osäker på om jag skulle orka. Men det gick ju jättebra och vi hade bra fart. Lyckoendorfinerna bubblade i kroppen och det var så himla härligt när vi sprang där tillsammans. Nu längtar jag ännu mer efter långpass!
Jag lånade din bild Helena 🙂
0