I söndags när överkroppen värkte av helt sjuk träningsvärk och man inte tror att löpningen ska funka alls. Då blir en återigen både förvånad och fascinerad över vilken fantastisk apparat kroppen är, när löpningen bara rullar på utan större ansträngning kilometer efter kilometer.
Veckans långpass klarades av utan större ansträngning, vilket kändes helt otroligt och jag är verkligen tacksam mor min kropp.
Ikväll sprang jag kortrundan på 4 km. Efter en lång dag på jobbet. När jag äntligen kom hem skrek kroppen efter rörelse. Jag bytte snabbt om och stack ut med pannlampa och musik i öronen. När jag kom hem hade jag rensat huvudet, gått igenom dagen i tankarna och kunde släppa det. Jag är ledig resten av veckan så nu tar jag helg!
