En träningsform jag älskar

När jag läste rubriken för dagens ämne “En träningsform jag älskar” så är den första tanken som slår mig såklart löpningen. Kanske för att det är den träningsform som jag aldrig egentligen hade kunnat tänka mig att jag skulle falla så hårt för.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förmedla känslan jag har för min löpning. Men mycket är det nog att det är så ultimat på nåt sätt. Jag måste ha en god kondition men också en stark fysik. Kanske måste jag vara lite starkare än andra eftersom jag är lite tyngre än genomsnittslöparen. Men det handlar inte bara om det, utan också om att kunna springa regelbundet och gärna långa sträckor utan att få ont. När vänner i min närhet och löparvänner på nätet drabbas av skador så blir jag ännu mer övertygad om min styrketräning kommer att hålla mig hel.

Att löpningen är en enkel träningsform är också för att man kan ta den med sig överallt. Med ett par bra skor och en sportbh så är löparrundan aldrig långt borta. Man kan springa fort, sakta, långt och kort. Uppför och nerför. På asfalt, grusväg, i skogen och på fjället. Man får se olika miljöer, djur och vår vackra natur. Eller så springer man på ett löpband framför en spegel och en tv. Inte lika inspirerande men under vintern kan det vara ett bra alternativ. Ibland springer man i sällskap och njuter av att dela upplevelsen och ibland drar man iväg helt själv och njuter lika mycket av det.

När jag springer kan jag ibland undra vad jag håller på med. Benen är tunga, vädret urdåligt och tankarna negativa. De rundorna brukar kännas extra härliga när jag är hemma igen. Att jag höll ut och ändå fullföljde. Men för det mesta känns det jobbigt (det är ju ändå träning vi pratar om här) men härligt. När benen är så där pigga och andningen är med till hundra procent. Tankarna flyger lätt och jag får rysningar av lycka av att springa!

Det här inlägget ingår i utmaningen ”30 dagar i juni” som är skapat av Sofia på Uppochhoppa.se och ämnena som kommer att dyka upp kan du läsa om HÄR.