Att ställa sig på vågen efter en vecka med en, eller som i mitt fall två dagar, av utsvävningar, är mest dumt. När man tillfälligt går tillbaka till ett mer normalt dagsintag av kalorier och där det blir en del socker och kolhydrater så drar kroppen på sig vätska. Vilket inte helt otippat ger ett plusresultat på vågen. Jag stod på vågen och jag mätte mig idag, fast jag innerst inne visste att resultatet inte skulle göra mig glad på något sätt. Vågen visade nästan ett par kilo plus och måttbandet visade samma som förra måndagen.
Nu har jag redan problem med att jag drar på mig vätska, det har varit så i flera veckor nu. Det är min hypotyreos som spökar. Så jag hjälpte ju inte direkt till när jag åt extra gott i helgen.
Om jag hade låtit bli vågen så hade jag haft sinnesro, nu kommer det ju naturligtvis tankar på hur jag snabbast möjligt kan korrigera och få tillbaka vikten jag hade förra måndagen eller ännu hellre tappat snabbt nåt kilo till. Men jag vet att det bästa jag kan göra, är att gå tillbaka till min plan. Äta var tredje timme, räkna mina kalorier och träna på. Då kommer jag att få resultaten jag vill ha.
Det här är min livsstilsförändring. Ingen quickfix.
