Jag gillar statistik. Så bara på skoj så tog jag ut hur långt jag har sprungit det sista året och jag känner mig extremt stolt över att jag, den fd soffpotatisen med en vikt långt över hundra kilo, det sista året har sprungit lite drygt 69 mil. Det är i snitt 1,3 mil i veckan. Det gör mig löjligt glad och stolt över mig själv. Den där olyckliga tjockisen som satt i soffan varenda kväll kommer aldrig tillbaka. Aldrig.
Lite stolt över mig själv blir jag också för att jag vågar köra det där 500-passet igen. Trots att förra veckans omgång gav mig träningsvärk i inte mindre än fyra dagar. Hoppas så klart att det inte blir lika illa men jag vet att jag behöver det, jag är stark i benen redan men behöver självklart bli starkare. Särskilt som jag tänker springa mer och längre framöver.
Grymt bra Camilla!!! 🙂
Shit vad grymt, vilken förändring! Du måste vara otroligt stolt över dig själv!
Jo, det är jag men det är inte en självklar känsla. Dumt nog. Förändring tar tid, mest tid i huvudet.
Har själv börjat ta tag i min vikt och skall komma igång med träningen. Så roligt att läsa om andra som lyckats ändra sitt liv. Grymt bra jobbat!!
Tusen tack!
och lycka till! 🙂