Jag och min bike. Idag tog jag en mountainbiketur med min Bianchi. Det är faktiskt frihetskänsla de luxe att cykla. Jag drog iväg norrut efter gamla banvallen och vände sen uppåt mot Flötvägen, en väg som går parallellt med byn men ovanför dalgången. Det betyder också att i stort sett alla backar uppför är rätt branta. Så det tog inte lång stund förrän jag hade mjölksyra i benen. Jag gick en bit men sen kunde jag cykla igen. Det går ganska bra så länge som jag står upp och trampar men sätter jag mig ner så skriker musklerna. Det stör mig lite, jag är rätt stark i benen och tycker att jag borde orka mer. Kortet med tungan ute tog jag när jag kommit upp för backen på darrande ben. Drygt femton kilometer blev det och med en härlig utsikt över backarna på fjället. Det finns några cykelgrupper på byn, snart kanske jag vågar hänga med dem… Vore kul med sällskap!
0