En långsam långpanna med lyckokänslor

I den här omgången av Röhnisch success, löparskolan, så ligger det långpass en gång i veckan. Långpasset under de här första veckorna har varit ett pass där man ska springa så långsamt som möjligt, så att man orkar så länge som möjligt. Jag gjorde ett “test” på det här första gången för tre veckor sen. Vilket gick väldigt mycket över förväntan och jag skrev ett inlägg om det förra helgen också. Det kan du läsa här om du missat det. Idag var det dags igen. Spring långsamt länge. Jag satte på maratonpodden med Petra Månström och stack iväg. Det var 15 grader varmt och sol, en fantastisk sensommardag! Enligt veckans pass i #rrs så skulle jag springa 40 minuter och stanna så få gånger som möjligt men med tanke på utvecklingen de senaste veckorna så ändrade jag lite på passet och tänkte att jag helt enkelt springer milen utan att stanna.
Benen kändes lite trötta och stumma första kilometerna men sen släppte det. Jag önskar att jag kunde förmedla känslan jag får när jag springer mina långsamma långpass. Det går ganska lätt, andningen som knappt är ansträngd, blicken framåt och benen är starka. Jag, den fd tjocka soffpotatisen, springer milen utan att stanna. Happy feeling rakt igenom!!

Nu börjar jag se fram emot att pressa mig till lite högre fart på långdistanserna!